Direktlänk till inlägg 8 juli 2014
Egentligen skulle jag jobbat fram till onsdag. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig, mådde inte alls bra. Kallsvettades, fick tungt att andas, spydde och kunde inte hålla mig för tårar. Det bara rann. Jag vet att det är mänskligt, men det var så längesen jag kände såhär sist. Det hela handlar helt enkelt om att jag vant mig vid medicinen för mycket, så efter att min moster hämtat mig, ringt läkaren, så var det dags för en doshöjning. Aptiten för mat, riktigt mat, är som bortblåst. Men jag måste trycka i mig, annars vet jag att det bara är jag som får sota för det, speciellt när det är så grymt varmt.
Men det jag vill få fram, är att jag har världens finaste vänner. Speciellt Alice. När jag kom hem för att hämta lite grejer, så var hon snabb med att överlämna världens gulligaste tavla men en så vacker text. Jag blev rörd, till och med tårögd. När man är extra känslig, blir man ännu mer glad av de saker som görs för att uppmutra. Hon kan sin sak. Alla borde ha en som henne i sitt liv. Hur underbar kan man bli?! Henne håller jag hårt vid, och jag älskar henne över allt annat. Min Alice. Mitt allt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 | ||||||
|