Det har varit en annorlunda dag i skolan idag, på många sätt faktiskt. Vi möttes i klassrummet, där jag hade dukat upp med hallonpannacotta cheesecake och saft (vilket är en favorit), och bara pratade. Om framtiden. Om sommarlovet. Om vad deras kommande skolår kommer bestå utav. Det kändes som att man var närvarande men samtidigt så långt ifrån. Jag ville sitta kvar där föralltid. Se glädjen i mina vänner. Fikan uppsakttades och resterande delar av den korta skoldagen bestod av städning, tömning av skåp, inlämning av skolböcker och en massa kramar. Fick massa fina hälsningar och minnen nedskrivna på en lapp, som jag länge kommer bära med mig. Åh. Att man inte alltid inser hur fina vänner man faktiskt har. 

Fick med mig en klassbild som minne. Ett minne fyllt av glädje, fula miner och underbara personer. Och eftersom att Oliwia inte var på plats när bilden tog, fick vi ta oss en selfie innan vi motvilligt fick ta farväl. Eller "vi ses". Det känns bäst. Och låter bäst för den delen också. Hon kommer inte kunna vara med på avslutningen imorgon, inte heller Laureta, så det var lite extra jobbigt att ge dom den där sista kramen innan man åkte hem.