Det blev en spontan myskväll hos mina fina vänner. Cyklade bort till Ida och Johanna, vi pratade om allt mellan himmel och jord. Johanna fick även äran att båda fixa ögonbrynen, måla naglarna och sminka mig. Det är inte ofta det händer, men herrejösses va skönt det är att bli ompysslad. Kände mig som en helt ny människa när jag gick därifrån. Mina fina vänner är hur grymma som helst. 

Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka få lite sömn, för imorgon ska jag hem. Ska bli så skönt! 

I keep going to the river to pray

'Cause I need something that can wash all the pain

And at most 

I'm sleeping all these demons away 

But your ghost, the ghost of you 

It keeps me awake 

Jag har blivit tvungen att försöka låta själen få vila. Iallafall så kroppen hinner återhämta sig. Istället för att vara igång konstant, dagligen, så har jag idag fått begränsa det till ett par timmar. Under dessa timmar hann jag med en Powerwalk med Olivia. Solen sken så fint i förmiddags så vi passade på att smörja in oss med lite kokosolja för att bättra på brännan ännu en aning. Det hela slutade med att vi tog oss igenom den 1,1mil långa rundan på ungefär en och en halv timme i både regn, åska, sol och blåst. Men jag gillar det. Man slipper koka, och orkar betydligt mer efter att ha blivit en aning nersvalkad. Annars så har jag känt mig ovanligt trött idag, även om det inte är något nytt för mig att somna sent och vakna tidig. Lyckades somna ett par timmar, så för att piggna till en aning gick jag ut och satte mig. Tänkte ta mig tiden att måla om naglarna, läsa och kanske gosa lite med mina kusiners hund. 

Och vet ni? Jag ska få en liten kusin till i början av nästa år. Jag blev innerligt lycklig när jag fick höra den stora nyheten. Äntligen! 

Nu är den andra (och förhoppningsvis sista) magnetröntgen i Ljungby gjort. Helt ärligt så är jag trött på allt flängande till Ljungby, för att ändå bara höra att ingen vet vad som är fel och att jag ska skickas runt till ännu en ny läkare. Efter operationen kunde jag börja andas ut, känna dedär lugnet som jag väntat på. Men det försvann lika snabbt när jag märkte att det faktiskt inte hade hjälpt någonting alls. Snarare gjort det hela ännu värre. Senorna fortsätter att hoppa, smärtan slutar inte göra sig påmind och hoppet är som bortblåst. Jag blir så trött på att vänta. Vänta på att ingenting ska hända. Om två veckor ska jag ha fått svar (förhoppningsvis, dom brukar dock vara extremt sega i Ljungby..), om jag så bara får ännu en operationstid så blir jag nöjd. Jag tror på att ifall dom skär lite djupare i min muskel, så slutar senan hoppa och förmodligen även all denna smärta och överansträngning som har bildats. Det är iallafall vad läkarna hoppas på och jag vill så gärna kunna tro på dessa ord. Jag vill kunna gå i fina sandaler och ballerinaskor som alla andra mitt i sommaren, inte klumpiga, svettiga gympadojjor. Blä för detta. Blä för att vänta. Och BLÄ för att ha ont. 

Egentligen skulle jag jobbat fram till onsdag. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig, mådde inte alls bra. Kallsvettades, fick tungt att andas, spydde och kunde inte hålla mig för tårar. Det bara rann. Jag vet att det är mänskligt, men det var så längesen jag kände såhär sist. Det hela handlar helt enkelt om att jag vant mig vid medicinen för mycket, så efter att min moster hämtat mig, ringt läkaren, så var det dags för en doshöjning. Aptiten för mat, riktigt mat, är som bortblåst. Men jag måste trycka i mig, annars vet jag att det bara är jag som får sota för det, speciellt när det är så grymt varmt. 

Men det jag vill få fram, är att jag har världens finaste vänner. Speciellt Alice. När jag kom hem för att hämta lite grejer, så var hon snabb med att överlämna världens gulligaste tavla men en så vacker text. Jag blev rörd, till och med tårögd. När man är extra känslig, blir man ännu mer glad av de saker som görs för att uppmutra. Hon kan sin sak. Alla borde ha en som henne i sitt liv. Hur underbar kan man bli?! Henne håller jag hårt vid, och jag älskar henne över allt annat. Min Alice. Mitt allt. 

Den gångna veckan har verkligen varit en sådan där jag bara gjort en massa trevliga saker. Mycket tid har spenderats med Love, Alice och Olivia, mina fina vänner. Vi har gjort allt från att tagit promenader, till att äta så mycket gott tills vi mår illa. Hade världens myskväll med film och gottis hos Olivia för ett par dagar sen, det är sånt som får mig att må som en prinsessa. Nej, det krävs faktiskt inte mer. J

ag har även hunnit vara barnvakt till mina småkusiner, därefter begav jag mig till Helsingborg. Väl där mötte jag upp ett gäng med mina närmsta vänner för att fira våran Moa lite i förskott. Folk som stötte på oss, trodde säkert att det var en möhippa som var i full gång, men riktigt så var det inte. Vi ledde henne över till Danmarksbåten och väl där rök ögonbineln av. Snacka om att hon blev chockad, men glad! Hade en helt underbar lördagskväll och dit ska jag fler gånger. Vi hamnade på uteserveringer med god dricka och emellanåt stötte vi på en massa glada människor som höll oss sysselsatta med en massa prat! Hur mysigt som helst. I söndags vaknade vi upp i stugan och njöt av en god bakisfrulle innan de andra begav sig tillbaka till Markaryd. 

Det blir lätt så att man kommer in i en period som är fartfylld från morgon till kväll. När man väl varit där ett tag är det svårt att koppla av. Jag blir extremt rastlös ifall jag för en gångs skull får för mig att ta det lugnt. Det är nästan som att man tvingar sig själv. Men det blir lätt såhär när man vill hinna med så mycket som möjligt och alltid hinna träffa så många som möjligt när jag väl har möjligheten. 

Helgen har bestått utav jobb. Fredagens pass började vid 14 och höll på till 22 ungefär, men därefter satt jag kvar och åt glass och gjorde scheman med min chef. Det känns skönt att jag faktiskt trivs med alla jag jobbar med. Allt blir så mycket lättare då. Man vill åka till jobbet på ett helt annat sätt. Sen är det så att vi tre tjejer som jobbar där nu i sommar får dela en övernattningslägenhet (som egentligen är en vindsvåning över vaktmästeriet..) med vaktmästarens praktikant. Det är sjukt läskigt att ta sig dig, och att ens sova där. Men jag lyckades. Till och med själv i och med att det bara var jag som jobbade nu i helgen. Men det är skönt att ha sitt egna ställe även på jobbet, något som gör att man kan koppla av och känna sig som hemma. Sen är det ju lite fördelar med att ha nyckel överallt, för vi kan basta, spela minigolf, äta glass och ha det mysigt när vi vill i princip. Det kommer bli några bra veckor på jobbet denna sommaren. Även om det är många dagar i sträck som består utav jobb. Igår jobbade jag från 8-21 och sen körde mina föräldrar mig hem till Markaryd. Det kändes så skönt att få komma hem. 

Vaknade upp i Alices säng i morse, eller ja klockan var faktiskt tolv. Tro det eller ej, men hon var den som fick väcka mig.. Det har nog aldrig någonsin hänt förut. Hon åkte ner till kiosken och jobbade, medan jag började städa hennes rum (som jag gjorde för inte längesen också, när det såg lika förjävligt ut..). Vi beter oss som ett gift par, hon jobbar, jag städar, vi bor i princip tillsammans och ses varje dag när jag inte jobbar. Det tar dock emot när jag inser hur mycket jag måste packa upp, packa om och planera inför de kommande veckorna. Det blir tyvärr så när man kommer vara hemifrån i flera veckor i sträck.. Att göra detta med en riktigt jobbig huvudvärk lockar inte ett skit. 

Jag gjorde om min jobbtröja lite, hatar vanliga t-shirts så halen klipptes av. Tyckte det var lite kul, där stod jag och klippte sönder min nya tröja när chefen kollade på.. Alices rum bliv fint och fräscht (för ovanlighetens skull hehe) så jag får väll använda det som motivation.